|
Under den tid då ridning huvudsakligen drevs
i statlig (militär ) regi var 1.handsmålet, att all verksamhet
med hästar endast skulle ske på hästens villkor för
att förhindra onödig både mental och kroppslig förslitning.
När tävlingar gjorde sitt intåg
skapades därför ett tävlingsreglemente för dressyrridning
(TR) främst för att säkerställa hästens krav på
korrekt behandling och för att skapa de förutsättningar,
som krävs för att ryttaren ska kunna vidareutbilda (dressera)
sin häst. Samtidigt motiveras dessa krav på ett enkelt och lättförståeligt
sätt.
Detta hade till följd, att all seriös
domarutbildning ständigt gick ut på att lära blivande domare
att i första hand obönhörligt slå ned på de
detaljer, som bryter mot hästens krav - enligt ovan - vilket på
den tiden ej kunde tolereras
Kännetecken för den korrekt gående
hästen Tävlingsreglementet (TR) fastställer mycket tydligt
hur den korrekt gående hästen skall se ut. Såväl
på stället som under rörelse. Det viktiga är att inse,
att bestämmelserna är fastställda för hästens
bästa och för dess ridbarhet och gäller vid all slags ridning.
Hästen skall röra sig i balans med naturlig
framåtbjudning, fria rörelser och regelbunden fotflyttning i
alla gångarterna. Hästen skall röra sig i den balans ryttaren
bestämmer och som medges av hästens såväl muskelstyrka
som utbildnigsståndpunkt.
Den skall därför ständigt röra
sig med nacken som halsens högsta punkt och nosen skall vara framför
lodplanet genom ögat. Hästen skall hela tiden bibehålla
förbindelsen med ryttarens hand genom anspänning av främst
de dorsala halsmusklerna, men ska inte kämpa emot vare sig ryttarens
hand (tygelhjälper) eller ryttarens vilja.
Trav
Traven ska kännetecknas av, att den är
språngartad och att de diagonala benparen rör sig samtidigt
och att den ska vara 2-taktig. Felaktigheter i dessa avseenden omöjliggör
olika grader av samling - bl.a. utförandet av korrekt piaff och passage.
Galopp
Galoppen ska vid dressyrtävling vara språngartad
och 3-taktig. (Vid vissa tillfällen kan galoppen vara 4- taktig -
fyrsprång, vilket inträffar i samband med avsprånget vid
hindertagning samt när hästen rör sig med högsta hastighet
(fyrsprång).
Skritt
Skritten skall vara 4-taktig och får ej
vara passartad. Många dressyrdomare anse att detta är oerhört
viktigt och låter skritten bli en mycket utslagsgivande faktor vid
betygsättningen. (Förmodligen beror detta på, att bedömningen
av skritt är så enkel att utföra).
Mina lärare Bertil Sandström, Henri
St Cyr, G A Boltenstern, S Colliander, Lars Lithander, Bengt Ljungquist,
G Nyblaeus, "Bubi" Günther jämte de storheter, vilkas smulor
jag plockat Gunnar Anderssen, Dr G Rau, O Loerke, W Schultheiss och de
kamrater av vilka jag fått tips Hans Wikne, William Hamilton, Y Viebke
och R Tråvén ha samtliga påpekat vikten av hästens
form, med nacken högst och nosen tydligt framför lodplanet genom
ögat, för att korrekt kunna påverka hästen så
att den rör sig på det sätt som TR anbefaller. De ha dessutom
i ord, skrift och handling påtalat de felaktigheter som dagens ridning
medför.
Denna till synes oväsentliga detalj ligger
till grund för möjligheten att skapa de rörelser, som anges
i TR. Detta har av yrkesmän varit känt i många hundra år,
vilket måhända var orsaken till att under dressyrridningens
storhetstid var domarna kunniga och publiken bestod mest av hästälskande
kunniga personer.
"I de blindes rike är den
enögde kung" = "Att gömma skit i silkespapper" Om "gårdagens klassiska dressyrridning"
utfördes på hästens villkor - så är dagens moderna
"dressyrtävlingar" ett tydligt bevis på motsatsen - på
marknadens villkor. Marknadens huvudsyfte är att i första hand
ekonomiskt gynna smarta personer, vilkas antal ständigt ökas
enligt "Parkinsons lag". Det är skrämmande, att i just de avseenden,
som rör form, balans och takt vid samlande rörelser, nonchalerar
dagens dressyrdomarna fullständigt TRs bestämmelser - antingen
beroende på bristande förmåga att uppfatta och förstå
det skrivna ordets betydelser eller av att de "veta bättre". Ridsports dressyrkrönikör, Wiveca Schenholm
, önskar i Ridsport 2/99, att dagens dressyrryttare hade kunnat få
hjälp med att lära hästarna piaff och passage, av några
av de ovan nämnda ryttarna. Det är ett tecken på, att även
hon, efter allt mitt skrivande och tjatande äntligen har börjat
få upp ögonen för de allvarliga felaktigheter, som vidlåder
dagens dressyrridning. Hon, i likhet med de andra inom "dressyrringen
", har ännu inte förstått - varför och hur felen grundlagts.
Efter att i Ridsport 1-3/99 läst hennes artiklar, där dressyr
avhandlas, framgår det med full tydlighet - att det tyvärr beror
på bristande kunskap och begåvning - - för att uttrycka
det vänligt. Det hade varit bättre om "Idel ,ädel
adel vid mötet på Flyinge", E Lette på Hogsta och i Globen
gått till rätta med alla de felaktigheter de skapat - i stället
för att som nu, bara tala om för alla hur duktiga de är.
När jag såg fotografiet från kursen på Hogsta "(Ridsport
3/99 sid 15) : "En ryttarinna på högsta nivå sittande
på blygdbenet och underskänkeln mycket nära ljumsken på
hästen och drygt 0,5 m mellan händerna - på en häst
med 3 (4?).halskotan högst, nosen avsevärt bakom lodplanet och
med i det närmaste passgång och med läraren E Lette stående
bredvid", blir jag inte särskilt överraskad. Förmodligen
lär han ut, hur han vill att piaff ska ridas. Jag förmodar, att det var då Lussan
yttrade de nu så berömda orden: "Det känns skönt att
Eric säger samma saker som jag brukar påpeka när vi tränar".
Denna bild exemplifierar verkligen på vilken nivå E Lettes
utbildning befinner sig och ställer hans domarkompetens i allt tydligare
dager. Att deltagarna ansåg, att detta var utbildning på högsta
nivå, är mer ett tecken på deltagarnas nivå än
på utbildningens. Av mina kunskapare har jag hört, att "Detta
var ytterst dålig utbildning på högsta nivå. Det
var verkligen skit i silkespapper". Självbelåtenheten är
det första och största steget till undergång.
|