Den dressyrutbildning, jag avhandlar i denna
bok, är den , vars resultat avses i Tävlingsreglementet för
dressyr (TR) och vars krav även innebär ett sätt att rida
(utbilda) som även stärker hästens fysik. Även om målsättningen
för den dressyrridningen skiljer sig från de gamla ridinstituternas
utbildning i "högre skolan" och i "skolor ovan jord", så förenas
de i sättet att bedriva utbildningen. Bägge kräver en utbildningsmetodik,
som på naturlig väg och med hänsyn till hästens anatomi
och mentalitet eftersträva fullända harmoni mellan ryttare och
häst.
Den dressyrridning, som bedrivits under de senaste
decennierna skiljer sig högst väsentligt från detta och
från det, som avses i TR. Dess främsta målsättning
är att populärisera dressyrridning, "dra publik" och genom sin
förenkling "dra många utövare". Till hästens bästa
i detta avseende tas ingen hänsyn. Dess utbildningsmetodik är:
"För att få hästen att röra sig i en för hästen
onaturlig och stereotyp form är alla medel tillåtna. Att hästen
vid tävling bibehåller denna form är ett tecken på
högsta grad av dressyrkonst." Jag lämnar nu denna form av verksamhet
därhän.
Den dressyrridning som avses i Tävlingsreglementet
för dressyr (TR) beskrivs på ett utomordentligt sätt i
Lars Lithanders bok Dressyrridning och hoppning, väl understött
av det som finns att läsa i Svenska Arméns Ridinstruktion samt
i min artikelserie "Den naturliga
vägen till Harmoni". De som önska få ut mer av sin
dressyr kan läsa dessa böcker som vägledning
och undvika de böcker som skrivits under
de senaste 30 åren och där grundidéerna skiljer sig från
de nu nämnda böckerna.
Jag kan aldrig skriva något bättre
än det som finns att läsa i dessa böcker. Det jag hittills
skrivit, är en bra grund för fortsatta studier av förordad
litteratur. Måhända har jag dessutom större erfarenheter
att reparera de hästar, som utsatts för all den "misshandel"
som på "elitnivå" sker i dag och som aldrig förekom tidigare.
Möjligen kan jag även omvända någon, som varit inne
på fel väg. Inte på grund av skicklighet - utan på
grund att jag själv varit inne på de flesta vägar, vilka
inte leda till Rom.