Nu är det dags att avmaska din häst
Om hästar och parasiter
Hästar har i alla tider haft parasiter. En låg parasitbörda där häst och parasit lever i balans med varandra är naturlig. En mindre parasitförekomst skadar inte hästen, men med dagens moderna hästhållning där många hästar lever på relativt små ytor, och där man inte skiljer strikt på sommar- och vinterhagar, blir smittrycket snabbt högt. På 10 dagar kan en häst urskilja två miljoner ägg (10 hästar - 200 miljoner ägg!) som på mindre än en vecka kan utvecklas till infektionsdugliga larver.
I Sverige är blodmaskarna de parasiter som ger upphov till de allvarligaste skadorna på hästarna. Unga hästar kan dessutom få problem med stora mängder spolmask, Parascaris equorum, och bör avmaskas speciellt med avseende för dessa under uppväxten.
För att parasitbördan skall hållas på en så låg nivå som möjligt måste sunda betesrutiner byggas upp och avmaskning ske med lämpliga avmaskningsmedel i för varje stall upprättade förebyggande avmaskningsprogram.
Om betet
Hästar mår bra av att gå i stora hagar och av att gå på bete under sommarhalvåret. Det är viktigt att ha kunskaper om att hästarna smittar betet med parasiter och att betet i sin tur smittar hästarna. På våren, när de ägg som hästen fick i sig på förra sommarbetet har utvecklats till könsmogna maskar, kan en häst urskilja upp till 1000 ägg/gram träck!
Hästen lägger en träckhög och i den kan det finnas stora mängder parasitägg som utvecklas och;
? Ur parasitäggen kläcks larver
? Larverna kan utvecklas till infektionsdugliga stadier på < 1 vecka
? Larverna finns i vatten och på grässtrån
? Hästarna får i sig infektiösa larvstadier
? Larverna utvecklas till könsmogna parasiter i olika organ och vävnader hos hästen
? De könsmogna parasiterna urskiljer ägg som kommer till betet via hästens träck och så är cirkeln sluten.
Om substanserna i avmaskningsmedel
I Sverige finns avmaskningsmedel som tillhör grupperna:
- Tetrahydropyrimidiner: pyrantel
- Makrocykliska laktoner: ivermektin, moxidektin
- Isokinolin-pyrazinderivat: prazikvantel (främst mot bandmask)
- Bensimidazoler och probensimidazoler: fenbendazol, febantel (främst mot spolmask)
Om användning av avmaskningsmedel
Disciplinerad användning av avmaskningsmedel är viktigt. Avmaska enligt vetenskapligt framtagna rekommendationer för bästa effekt och för att minska risken för resistensutveckling.
- Ta träckprov för att avmaska korrekt och individuellt.
- Parasitbekämpande åtgärder som vartannatårsbetning, betning av vallåterväxt, växelbetning med andra djurslag, betesputsning m.m. minskar smittrycket.
- Skilj på sommar och vinterhagar.
- Beräkna hästens vikt för att kunna ge rätt dos. Underdosering ökar risken för resistensutveckling och ger sämre effekt.
- Växla mellan olika avmaskningsmedel med några års intervall, täta byten ökar risken för resistensutveckling. Byt mellan ivermektin / moxidektin och pyrantel.
- Använd endast kombinationspreparat då träckprov visat behov av ett sådant.
Om avmaskning med produkter i pastaform
Väg eller mät din häst för att kunna dosera avmaskningsmedlet korrekt
Ställ in rätt dos och se till att låset på sprutkolven är fixerad
Sätt grimma på hästen och ha gärna en medhjälpare som håller i hästen
Se till att hästens munhåla är fri från foderrester
Tag av plastlocket på sprutan
För in sprutan mellan hästens mungipa
Deponera avmaskningsmedlet så lång bak på tungan som möjligt
Håll upp hästens huvud en stund så att den inte spottar ut pastan
Anteckna datum. Tidpunkt för ny avmaskning är beroende på vilket avmaskningsmedel du valt, årstid och smittrycket i hästens miljö.
Om träckprov
Träckprov ger svar på hur avmaskningsrutiner och betesplanering fungerar i just ditt stall.
Ett första träckprov kan tas på våren för att upprätta ett avmaskningsprogram. Träckprov bör då tas individuellt från varje häst från färsk träck och skickas i plastpåse till ett parasitologiskt laboratorium. För uppföljning av resultaten kan prover tas från flera hästar i samma hage – samlingsprov. För mer information kontakta ett parasitologiskt laboratorium t ex. SVA eller Vidilab.
Avmaskningsrekommendationer
Stora stall med mycket unghästar och permanenta beteshagar:
Våravmaskning
Föl. Under dräktigheten avmaskas stoet som övriga hästar. Föl avmaskas mot spolmask vid 8 och 16 veckors ålder (moxidektin skall dock inte ges till föl yngre än 16v). Därefter avmaskas fölet tillsammans med övriga hästar.
Vid infektion med fölmask, vilket blir alltmer ovanligt i Sverige, avmaskas stoet i samråd med veterinär.
Unghästar ca 3-5 dagar före betessläpp med moxidektin (Cydectin), ivermektin (ex. Bimectin) eller pyrantel (ex. Fyrantel).
Vuxna hästar ca 3-5 dagar före betessläpp med moxidektin (Cydectin), ivermektin (ex. Bimectin) eller pyrantel (ex. Fyrantel).
Om diagnostiserad eller misstänkt bandmaskinfektion avmaska med dubbel normaldos pyrantel (ex. Fyrantel) eller komplettera ivermektin/moxidektin med prazikvantel.
Under betessäsongen:
Avmaska var 4-5 vecka med pyrantel
eller
avmaska var 8:e vecka med ivermektin
eller
avmaska var 12:e vecka med moxidektin
Vid installning:
Avmaska med moxidektin eller ivermektin i slutet av september – början av oktober för att ha effekt mot styngflugans larver.
I slutet av januari:
Avmaska 1-, 2- och 3-åringar mot spolmask med pyrantel eller fenbendazol (ex. Axilur).
Stall med endast vuxna hästar:
Våravmaskning
Ca 3-5 dagar före betessläpp alternativt i maj med ivermektin moxidektin eller pyrantel.
Om diagnostiserad eller misstänkt bandmaskinfektion avmaska med dubbel normaldos pyrantel eller komplettera ivermektin eller moxidektin med prazikvantel.
Resten av året
Avmaskning av uppstallade hästar bör ske enligt träckprovsresultat. På betesgående hästar bör avmaskning skevar 4-5 vecka med pyrantel ellervar 8:e vecka med ivermektin eller var 12:e vecka med moxidektin under betessäsongen. I slutet av september-början av oktober bör avmaskning med ivermektin eller moxidektin ske för att ha effekt mot styngflugans larver.
När det kommer nya hästar till ett stall
Nya hästar bör avmaskas med ivermektin, moxidektin eller pyrantel 3-5 dagar innan utsläpp i ny hage. Därefter följer de stallets allmänna rutiner där samtliga hästar i stallet bör avmaskas samma dag och med samma preparat
Lite information om de vanligaste parasiterna på häst i Sverige
NEMATODER
Nematoder är hästens rundmaskar. Dessa parasiter fanns enligt fossila fynd redan för 25-50 miljoner år sedan och det finns idag över 12 000 beskrivna arter. Alla dessa arter har en likartad konstruktion. De är maskformiga med en tålig ytterhud, kutikula, och med en mun längs fram. Storleken variera mellan 0,05 mm – 1m men de flesta arter är 0,1 – 0,2 mm.
I denna grupp återfinns hästens stora och små blodmaskar, spolmask, lungmask, springmask, lilla magmasken, magmask, fölmask och nackbandmask.
Stora blodmaskar (Strongylus vulgaris, S. edentatus och S. equinus.)
Förekomst:
Genomskinliga rödaktig små maskar. Hästarna smittas via infekterade beten. Larverna vandrar och utvecklas i tarmens blodkärl, som kan skadas. De vuxna maskarna återfinns i hästens grovtarm. Vandringen via blodkärl till grovtarm och utvecklingen från infektiös larv till könsmogen parasit tar vanligen 6-7 månader.
Symtom:
Larverna kan orsaka störningar och skador i tarmens blodkärl. Detta kan ge upphov till kolik, störd tarmfunktion och även hältor till följd av den störda blodcirkulationen. Grava parasitskador kan leda till bristningar av livsviktiga blodkärl med plötsliga dödsfall som följd.
Avmaskning:
Med moxidektin (Cydectin) eller ivermektin (ex. Bimectin) innan, under och efter betessäsongen med för vald produkt korrekt avmaskningsintervall (moxidektin 12v. eller ivermektin 8v.).
Små blodmaskar
(Cyathostominae spp.)
Förekomst:
Gulvita och lätt rödaktiga ca 1-2 cm långa maskar. Räknas som en av hästens vanligaste parasiter. Hästarna smittas via betet. Larverna återfinns i tarmen där de antingen utvecklas till könsmogna parasiter eller kapslas in i tarmslemhinnan och lägger sig i ett vilostadium. Dessa inkapslade larver kan orsaka stor skada i tarmslemhinnan.
Symtom:
Skador i tarmslemhinnan kan ge upphov till blodbrist och tarminflammation. Vid stor frisättning av vilande larver (larval cyathostomos) kan kraftiga och ibland dödliga diarréer uppkomma.
Avmaskning:
Moxidektin (Cydectin) är det enda preparatet som har effekt mot den lilla blodmaskens vilande larvstadier (tidiga hämmade L3 larver) vilka kan göra stor skada. Ivermektin (ex. Bimectin) har enbart effekt mot frilevande stadier av små bladmaskar (vuxna och larver).
Spolmask (Parascaris equorum)
Förekomst:
Gulvita 20-40 cm långa maskar. Vanlig bland föl och unghästar som smittas via beten och stall. Larverna vandrar genom hästen och orsakar skador i framförallt lungor och lever.
Symtom:
De vuxna maskarna kan täppa till tarmen och orsaka allvarliga sjukdomstillstånd. Vid måttlig förekomst kan unghästar drabbas av gallor, försämrad tillväxt och ruggig hårrem.
Avmaskning:
Unga hästar, 0-3 år, avmaskas i januari-februari med t ex. pyrantel (ex. Fyrantel). Därefter avmaskas unga hästar enligt för stallet upprättat avmaskningsprogram. Vuxna hästar utvecklar i allmänhet immunitet mot spolmask.
Springmask
(oxyuris equi)
Förekomst:
Grågulvita maskar som är 1-10 cm långa. Förekommer främst på vuxna hästar där de vuxna parasiterna lever i hästens tarm. Honorna lägger sina ägg runt analöppningen vilket ger klåda. Symtom:
Mer eller mindre kraftig klåda som ger hudskador och håravfall.
Avmaskning:
Vid uppvisat behov med ivermektin (ex. Bimectin) eller moxidektin (Cydectin).
Fölmask
(Strongyloides westerii)
Förekomst:
Hårlika maskar som är ca 1 cm långa. Fölen infekteras av stomjölken. Larverna utvecklas i fölets tarmar. Är inte så vanligt förekommande i Sverige idag.
Symtom:
Vid kraftiga infektioner kan diarré och nedsatt allmäntillstånd förekomma.
Avmaskning:
Vid uppvisat behov med ivermektin (ex. Bimectin) eller moxidektin (Cydectin) enligt veterinärs anvisning.
Nackbandmask
(Onchocerca spp.)
Förekomst:
En flera centimeter lång hårtunn mask. Den vuxna masken lever i senor och ligament framförallt i nackbandet. Larverna (mikrofilarier) går via lymfan och sprids till andra hästar via knott.
Symtom:
Vid stor förekomst av mikrofilarier kan hudreaktioner uppstå. Vuxna maskar kan orsaka klåda i hals- och nackregionen samt svullnader och förtjockningar av senor.
Avmaskning:
Vid uppvisat behov med ivermektin (ex. Bimectin) eller moxidektin (Cydectin).
STYNGFLUGELARVER
(Gasterophilus spp.)
Är inte en mask utan en fluglarv.
Förekomst:
Rödaktig ca 2 cm lång cylinderformad larv som utvecklas i magsäcken då hästen har slickat i sig de gula äggen som flugan lägger på hästens päls.
Symtom:
Kraftiga infektioner kan ge svårigheter att äta.
Avmaskning:
September-oktober med ivermektin (ex. Bimectin) eller moxidektin (Cydectin).
TREMATODER
(Anoplocephala perfoliata)
Trematoder är hästens bandmask. Bandmask är i allmänhet inget stort problem i Sverige idag.
Förekomst:
Ett litet problem i Sverige och därför bör avmaskning ske först då ett träckprov har påvisat behov av det.
Symtom:
Kraftigt bandmaskinfekterade hästar kan få skador i tarmen som kan ge upphov till kolik.
Avmaskning:
Bör utföras då ett behov påvisats med träckprov och görs vanligen på vårvintern med dubbel dos pyrantel ex. Fyrantel (eller med prazikvantel som endast är verksamt mot bandmask).